"Jag är ju ändå ganska lång"
Kategori: Träning o hälsa
Det var en känslomässig berg och dalbana förra året och efter några månader på antidepressiva tabletter valde jag då att öka dosen.
Träningen kom stundtals lite efter (minst två dagar i veckan körde jag dock)
Jag lade också märke till att jag ville belöna mig själv med sötsaker och tyckte att ett wienerbröd en onsdag inte kunde spela så stor roll. Bara det att varje gång jag köpte t.ex. ett wienerbröd eller en bulle var jag tvungen att ta två. Jag ville inte att dom i kassan skulle tro att jag skulle äta det själv.
Om det dessutom var ett erbjudande "4 bullar för 20kr" då tog jag fyra bullar och tänkte i affären att barnen och jag skulle dela på det sen.
Barnen fick dock aldrig ta del av någon bulle utan dom tryckte jag i mig själv en efter en.
Ingen balans i det där för huvudtaget.
Igår sade maken att han rensat ut hans bil på chokladpapper.
"Jaha" tänkte ja, det ligger ju två stycken i förardörren, det stämmer. Men han sade att det var sex stycken chokladpapper. Jag har inte insett mitt problem förrän nu.
Mat har för mig aldrig varit några problem trots att jag älskar sötsaker, men jag har haft en balans på det.
(Bild lånad från Google)
Jag har dragit mig för att ställa mig på vågen och ta mina mått inför denna kickstart-utmaning. Men i morse tänkte jag att jag var tvungen att ta tjuren vid hornen. Jag kommer inte stirra mig blind på vågen men den ska vara en vägledning för jag har en, för mig, idealvikt.
Jag vill inte kalla detta för en diet utan snarare livsstilsförändring. Jag vill kunna knäppa mina favoritjeans, jag vill att blusen inte ska strama över rygg och armar.
Att jag inte mer bröt ihop när jag såg siffran på vågen i morse.
Men direkt gick jag till försvar för mig själv "jag är ju ändå ganska lång".
